Den glada entreprenören
Therese Albrechtson valde
som 19-åring bort en plats på
Handelshögskolan för att bli
egen företagare. Fem år senare
är hon en erkänd entreprenör
och föreläsare, som försörjer
sig på att inspirera andra
att våga följa sina drömmar.
Vägen till framgången har
kantats av bakslag och personliga
kriser, men Therese är ett
under av optimism och livsglädje.
Text: Matilda Andréasson
När therese hoppar ur sin taxi vid vår mötesplats är det här långt i från hennes första åtagande för dagen. Klockan är fem på eftermiddagen och hon har redan hållit en föreläsning och deltagit i en tv-inspelning i Södertälje, och efter intervjun ska hon till Stockholms stadshus för en entreprenörsgala Alla vill ha en bit av henne, men trots all stress är hon väldigt närvarande under intervjun.
De senaste åren har Therese fått mycket uppmärksamhet i medierna för att hon som 19-åring startade företaget Bodyguard Säkerhetsprodukter AB, som säljer olika typer av försvars- och säkerhetsprylar. Idén till företaget fick Therese när hon blev drogad på en Göteborgskrog under sista året på gymnasiet, och dagen efter läste i tidningen att flera tjejer på samma krog blivit drogade och våldtagna.
– Då kände jag att ”nä, jag vill göra något åt det här!” berättar Therese
Genom Ung Företagsamhet startade hon Trustit UF tillsammans med tre andra tjejer, och efter studenten valde Therese att ensam fortsätta driva företaget. Häromåret såldes dock Bodyguard vidare, och Therese försörjer sig nu främst som föreläsare. Hon driver också företaget Greyzone, som säljer smycken och kläder i egen design, och är delägare i IBoards, som säljer interaktiva whiteboards. Men entreprenörskapet är ingen livslång dröm.
– När jag var riktigt liten ville jag bli hårfrisörska. I gymnasiet ville jag jobba med bokföring, och trodde att jag skulle sitta på någon revisionsfirma. Jag fattar inte hur mycket man kan förändras, utbrister Therese och antyder att pappersarbete inte är hennes starka sida. Med livet som insats.
Att starta eget företag som 19-årig tjej var inte helt enkelt. Therese stötte på en mängd hinder, och många avrådde henne från att tacka nej till sin utbildningsplats för en så osäker framtid. Men hon stod på sig, och efter att ha blivit nekad starta-eget-bidrag gick Therese ut i en lokaltidning i Partille och bad om ekonomiskt stöd från allmänheten. Det visade sig vara ett lyckokast.
– Jag fick ihop flera hundra tusen, både från privatpersoner och från företagare. Det gjorde att jag kunde köpa loss rättigheterna till en självförsvarsspray från ett äldre par i Göteborg.
Ett halvår och mycket hårt arbete senare hade företaget omsatt en miljon kronor, och Therese kunde betala tillbaka sina skulder. Hon säger att hon nådde dit mycket tack vare sin idoga marknadsföring.
– Jag tog vara på mycket kontakter och sprang på alla nätverksträffar jag kunde, och bara pratade, pratade, pratade om mina idéer. Från början gjorde Therese allting själv i bolaget, med god hjälp av familjen. Samtidigt var hon en 20-åring som ville hänga med på allt som kompisarna gjorde. Förutom att sköta Bodyguard jobbade hon extra för att tjäna pengar, spelade handboll på hög nivå och var ute och festade med kompisar.
– Till slut sov jag aldrig. En dag när jag körde bil på E6: an utanför Göteborg somnade jag eller svimmade bakom ratten, och körde rakt in i en lastbil framför. Läkaren sa att det var tur att jag var så lealös i kroppen, annars hade jag kunnat bryta nacken. Bilen blev bara skrot, berättar Therese om händelsen som borde ha fått henne att vakna upp. Men först när hon två veckor senare svimmade i en matbutik förstod hon allvaret.
– Efter det låg jag på sjukhus ett tag och då fattade jag att jag inte behövde vara tiptop överallt. Det hade gått så långt att mina kompisar fick boka in en tid med mig. Jag minns särskilt när min kompis Lina ringde och frågade när vi kunde ses och jag sa ”jag har tid om 21 dagar, eller så har jag en lucka mellan klockan 17 och 18.20 om 14 dagar”. Hon fick mig att förstå hur viktigt det är med egen tid också, att jag inte måste göra allt hela tiden.
Therese hade dock sin värsta kris framför sig. 2007 ramlade hon nerför källartrappan hemma och fick flera blödningar i hjärnan. Skadorna gjorde att hon tappade vissa delar av sitt minne och till en början var det osäkert hur hennes framtid skulle bli. Hon var sjukskriven till och från under ett och ett halvt år och beordrades vila. Bodyguard drevs vidare, men Therese kunde inte vara delaktig på samma sätt som tidigare, då kroppen helt enkelt inte klarade av det hjärnan ville, och detta ledde i förlängningen till en försäljning av företaget. Hon bestämde sig för att i stället satsa på det hon är bäst på, nämligen att inspirera andra. Under sina föreläsningar berättar Therese för företag, skolelever och andra grupper om sin historia, om att starta och driva eget, men också om att lära sig att jobba i team mot samma mål.
– Det är bättre att jag inspirerar tusen personer att starta ett företag än att jag själv startar tusen. Och jag vill att alla ska göra det de brinner för, säger Therese.
Europas bästa unga entreprenör
Redan före olyckan startade Therese sitt andra företag, Greyzone, som säljer smycken och kläder i färgerna svart, vitt och grått. Affärsidén föddes när hon hade varit i Hongkong och shoppat piratkopior av fina märken, och på väg hem fastnade i franska tullen med 22 par skor och 18 handväskor. Inget av sina inköp fick hon ta med sig hem, på grund av EU:s lagstiftning mot kopior.
– Det är ju mycket svart, vitt och grått i affärsvärlden, och jag tycker att man som kvinna inte ska behöva gå i de där kostymerna, kommenterar Therese.
I början designade hon en del själv, men numera har hon hjälp av en designer i Kina och produkterna importeras sedan hit och skickas ut på beställning. Det mesta i företaget sköts i dag av Thereses medarbetare. – Jag bestämde tidigt att andra skulle göra det som jag inte klarar av. Efterhand som företagen gick bättre så kunde jag beta av saker på min ”tråkighetslista”. När det gäller bokning av föreläsningarna tar Therese dock hand om det mesta själv, för att få en känsla för vad det är kunden vill ha och förväntar sig. Hon säger att det skulle kännas opersonligt att överlåta det till någon annan, och kunderna förväntar sig att få prata med henne själv. Men hon medger att det blir mycket merarbete.
– I dag hade jag 53 missade samtal för att jag inte hade kunnat kolla telefonen under dagen, men jag bestämde att jag får ta det sen. Alla förväntar sig att man är uppkopplad och uppdaterad hela tiden, och att man svarar på allt direkt. Jag hade till exempel fått ett mejl i dag där det stod ”jag mejlade dig i går och du har fortfarande inte svarat på det”. Therese har de senaste åren blivit nominerad till och också vunnit en hel del priser. 2008 blev hon utsedd till Årets kvinna av tidningen Damernas Värld, 2006 till Sveriges ovanligaste företagare av Svenskt Näringsliv och 2009 blev hon nominerad till Årets supertalang av tidningen Veckans Affärer.
– Det största var när jag blev Europas bästa unga entreprenör 2008. Det blev så stor uppståndelse runtom i Europa också, och det skrevs artiklar om mig i stora dagstidningar i bland annat Vietnam och Indien. Sverige är ett litet land, och när man kommer vidare ut i världen känner man att man kommit en bit i sin karriär. Men alla priser är viktiga på sitt sätt.
Att tänka positivt trots allt
All uppmärksamhet i medierna har gjort Therese till en kändis, i alla fall i vissa kretsar.
– Jag har inga problem med det. Och det är inte så att jag måste gå runt i solbrillor precis. för att det inte finns så många unga tjejer som gör det här, och så har jag verkligen vårdat det här med media och marknadsföring. Många har sagt ”åh stackars dig, vad jobbigt att vara ung tjej i affärsvärlden” men jag svarar ”det är grymt att vara det!” och ser det positiva med att jag syns mycket, och tar vara på det. Tyvärr sticker hennes framgång lite väl mycket i ögonen på vissa.
– Ja, tyvärr är det ofta så. Och det är mest kvinnor som ifrågasätter mig, vilket faktiskt känns jättejobbigt. Jag får hotbrev, mejl och telefonsamtal. Anonymiteten på nätet gör att folk skickar vad som helst, vilket jag tycker är hemskt, för det finns alltid en person bakom det där. Jag menar ju inte att sticka kniven i någon, jag säger inte att jag är bättre än någon annan, säger Therese.
I början svarade hon på de otrevliga mejlen, men raderar numera utan att läsa. Även affärsmässigt har Therese råkat ut för tråkigheter, och en av hennes värsta näsbrännor var när hon skickade varor för 200 000 kronor till en man i Norge utan att ha skrivit kontrakt. Mannen försvann plötsligt spårlöst och det slutade med att Therese fick ta ett lån för att kunna betala sina leverantörer.
– Alla sa till mig i början ”Therese, du kan inte lita på alla, affärsvärlden är hård” men trots det så gjorde jag sådana här misstag. Jag är nog fortfarande lite naiv - trots att jag pratar på mina föreläsningar om hur viktigt det är att skriva kontrakt och verkligen läsa vad det står i det... Men i dag är jag lite mer observant. Therese säger att hon inte vill bli hård och beräknande trots alla motgångar, utan vill fortsätta tro gott om andra. Det är inte många som lyckas hålla sitt tänkande så fritt från negativa tankar.
– Många säger att det är svårt i handling, men man måste börja någonstans. Upplever man ett misslyckande så får man tänka ”vad var det bästa med det här?” och ta lärdom av det. Vissa har nog lättare att tänka positivt än andra, men om man inte vill så går det inte oavsett hur mycket man får höra att man ska tänka positivt. För varje jobbig sak så har jag lärt mig lite mer, och det hjälper inte att sitta hemma och gråta. När jag var tvungen att sluta spela handboll på grund av en knäskada var det jättetungt, för det betydde så otroligt mycket för mig då. I början kunde jag inte gå på en handbollsmatch utan att tårarna rann, för jag ville så gärna spela. Men sen är det jag som måste ta tag i mig själv och gå vidare.
EU-ambassadör och författare
Therese tror att en styrka hos henne är att hon är så utåtriktad och social, och mycket av hennes kreativitet uppstår i mötet med andra människor. Hon tycker också att kreativitet handlar mycket om att vara observant och ta vara på det som händer runtomkring en – att göra något åt saker och ting i stället för att bara tänka tanken. Ibland ringer det människor till Therese som undrar om hon tycker att de ska starta eget.
– Men det är väldigt svårt att svara på. Jag tycker inte att man bara ska kasta sig ut, men om man verkligen tror på sin grej så ska man absolut inte vara rädd att satsa. På frågan om hon någon gång ångrat att hon inte började på universitetet efter gymnasiet, får jag ett tvärsäkert svar.
– Nej, det har jag inte gjort. Utbildning är ju alltid bra, men jag tror faktiskt att det hade hämmat mig. Jag visste inte allt jag behövde göra för att starta ett företag, ”jaha, ska jag skicka in papper till bolagsverket?”. Hade jag vetat allt det så hade jag kanske inte satsat. Jag visste inte ens vad en offert var, skrattar Therese. Nyligen valdes Therese av regeringen till en av tolv EU-ambassadörer för kvinnligt företag, vilket innebär att hon kommer att föreläsa i olika EU-sammanhang runtom i Europa. Hon går också en ledarskapsutbildning på IHM i Göteborg, och är i färd med att skapa ett nytt utbildningskoncept för företagare som vill expandera. Många järn i elden alltså, men det är inte helt omöjligt att hon i framtiden kommer att vilja ha ett mer vanligt jobb. – Det är nog bra på sitt sätt. Men min pojkvän bor i Barcelona så jag pendlar dit var femte vecka, och det skulle nog bli svårt att ta ledigt från ett jobb hela tiden för det. Men någon gång vill jag nog bli anställd, det är ju också en utmaning, precis som att andra kanske skulle vilja prova att driva eget. Men det skulle nog behöva vara ett jobb med ganska mycket frihet.
I slutet av förra året gav Therese ut boken ”Våga, vårda, vinn!” som hon skrivit tillsammans med journalisten Maria Otterling. I boken berättar hon sin historia och ger också många goda råd och tips för en blivande entreprenör. – Boken kom till mycket för att folk efterfrågade den. Men jag kan nog tänka mig att skriva fler, säger Therese, som inte helt oväntat har givit ut boken på eget förlag.
På väg hem efter intervjun kommer jag på mig själv med att tänka i banor om nya affärsidéer och att ”allt är möjligt”. Så för den som behöver en injektion av energi rekommenderar jag verkligen ett möte med Therese, för hon smittar minsann av sig. När vi ses för fotografering några veckor senare sätter hon själv fingret på det:
– Alla fotografer ber mig alltid att se kaxig ut. Jag förstår ju vad de menar, men det är lite synd egentligen, för jag är inte sån, jag är mest glad!
Text: Matilda Andréasson
När therese hoppar ur sin taxi vid vår mötesplats är det här långt i från hennes första åtagande för dagen. Klockan är fem på eftermiddagen och hon har redan hållit en föreläsning och deltagit i en tv-inspelning i Södertälje, och efter intervjun ska hon till Stockholms stadshus för en entreprenörsgala Alla vill ha en bit av henne, men trots all stress är hon väldigt närvarande under intervjun.
De senaste åren har Therese fått mycket uppmärksamhet i medierna för att hon som 19-åring startade företaget Bodyguard Säkerhetsprodukter AB, som säljer olika typer av försvars- och säkerhetsprylar. Idén till företaget fick Therese när hon blev drogad på en Göteborgskrog under sista året på gymnasiet, och dagen efter läste i tidningen att flera tjejer på samma krog blivit drogade och våldtagna.
– Då kände jag att ”nä, jag vill göra något åt det här!” berättar Therese
Genom Ung Företagsamhet startade hon Trustit UF tillsammans med tre andra tjejer, och efter studenten valde Therese att ensam fortsätta driva företaget. Häromåret såldes dock Bodyguard vidare, och Therese försörjer sig nu främst som föreläsare. Hon driver också företaget Greyzone, som säljer smycken och kläder i egen design, och är delägare i IBoards, som säljer interaktiva whiteboards. Men entreprenörskapet är ingen livslång dröm.
– När jag var riktigt liten ville jag bli hårfrisörska. I gymnasiet ville jag jobba med bokföring, och trodde att jag skulle sitta på någon revisionsfirma. Jag fattar inte hur mycket man kan förändras, utbrister Therese och antyder att pappersarbete inte är hennes starka sida. Med livet som insats.
Att starta eget företag som 19-årig tjej var inte helt enkelt. Therese stötte på en mängd hinder, och många avrådde henne från att tacka nej till sin utbildningsplats för en så osäker framtid. Men hon stod på sig, och efter att ha blivit nekad starta-eget-bidrag gick Therese ut i en lokaltidning i Partille och bad om ekonomiskt stöd från allmänheten. Det visade sig vara ett lyckokast.
– Jag fick ihop flera hundra tusen, både från privatpersoner och från företagare. Det gjorde att jag kunde köpa loss rättigheterna till en självförsvarsspray från ett äldre par i Göteborg.
Ett halvår och mycket hårt arbete senare hade företaget omsatt en miljon kronor, och Therese kunde betala tillbaka sina skulder. Hon säger att hon nådde dit mycket tack vare sin idoga marknadsföring.
– Jag tog vara på mycket kontakter och sprang på alla nätverksträffar jag kunde, och bara pratade, pratade, pratade om mina idéer. Från början gjorde Therese allting själv i bolaget, med god hjälp av familjen. Samtidigt var hon en 20-åring som ville hänga med på allt som kompisarna gjorde. Förutom att sköta Bodyguard jobbade hon extra för att tjäna pengar, spelade handboll på hög nivå och var ute och festade med kompisar.
– Till slut sov jag aldrig. En dag när jag körde bil på E6: an utanför Göteborg somnade jag eller svimmade bakom ratten, och körde rakt in i en lastbil framför. Läkaren sa att det var tur att jag var så lealös i kroppen, annars hade jag kunnat bryta nacken. Bilen blev bara skrot, berättar Therese om händelsen som borde ha fått henne att vakna upp. Men först när hon två veckor senare svimmade i en matbutik förstod hon allvaret.
– Efter det låg jag på sjukhus ett tag och då fattade jag att jag inte behövde vara tiptop överallt. Det hade gått så långt att mina kompisar fick boka in en tid med mig. Jag minns särskilt när min kompis Lina ringde och frågade när vi kunde ses och jag sa ”jag har tid om 21 dagar, eller så har jag en lucka mellan klockan 17 och 18.20 om 14 dagar”. Hon fick mig att förstå hur viktigt det är med egen tid också, att jag inte måste göra allt hela tiden.
Therese hade dock sin värsta kris framför sig. 2007 ramlade hon nerför källartrappan hemma och fick flera blödningar i hjärnan. Skadorna gjorde att hon tappade vissa delar av sitt minne och till en början var det osäkert hur hennes framtid skulle bli. Hon var sjukskriven till och från under ett och ett halvt år och beordrades vila. Bodyguard drevs vidare, men Therese kunde inte vara delaktig på samma sätt som tidigare, då kroppen helt enkelt inte klarade av det hjärnan ville, och detta ledde i förlängningen till en försäljning av företaget. Hon bestämde sig för att i stället satsa på det hon är bäst på, nämligen att inspirera andra. Under sina föreläsningar berättar Therese för företag, skolelever och andra grupper om sin historia, om att starta och driva eget, men också om att lära sig att jobba i team mot samma mål.
– Det är bättre att jag inspirerar tusen personer att starta ett företag än att jag själv startar tusen. Och jag vill att alla ska göra det de brinner för, säger Therese.
Europas bästa unga entreprenör
Redan före olyckan startade Therese sitt andra företag, Greyzone, som säljer smycken och kläder i färgerna svart, vitt och grått. Affärsidén föddes när hon hade varit i Hongkong och shoppat piratkopior av fina märken, och på väg hem fastnade i franska tullen med 22 par skor och 18 handväskor. Inget av sina inköp fick hon ta med sig hem, på grund av EU:s lagstiftning mot kopior.
– Det är ju mycket svart, vitt och grått i affärsvärlden, och jag tycker att man som kvinna inte ska behöva gå i de där kostymerna, kommenterar Therese.
I början designade hon en del själv, men numera har hon hjälp av en designer i Kina och produkterna importeras sedan hit och skickas ut på beställning. Det mesta i företaget sköts i dag av Thereses medarbetare. – Jag bestämde tidigt att andra skulle göra det som jag inte klarar av. Efterhand som företagen gick bättre så kunde jag beta av saker på min ”tråkighetslista”. När det gäller bokning av föreläsningarna tar Therese dock hand om det mesta själv, för att få en känsla för vad det är kunden vill ha och förväntar sig. Hon säger att det skulle kännas opersonligt att överlåta det till någon annan, och kunderna förväntar sig att få prata med henne själv. Men hon medger att det blir mycket merarbete.
– I dag hade jag 53 missade samtal för att jag inte hade kunnat kolla telefonen under dagen, men jag bestämde att jag får ta det sen. Alla förväntar sig att man är uppkopplad och uppdaterad hela tiden, och att man svarar på allt direkt. Jag hade till exempel fått ett mejl i dag där det stod ”jag mejlade dig i går och du har fortfarande inte svarat på det”. Therese har de senaste åren blivit nominerad till och också vunnit en hel del priser. 2008 blev hon utsedd till Årets kvinna av tidningen Damernas Värld, 2006 till Sveriges ovanligaste företagare av Svenskt Näringsliv och 2009 blev hon nominerad till Årets supertalang av tidningen Veckans Affärer.
– Det största var när jag blev Europas bästa unga entreprenör 2008. Det blev så stor uppståndelse runtom i Europa också, och det skrevs artiklar om mig i stora dagstidningar i bland annat Vietnam och Indien. Sverige är ett litet land, och när man kommer vidare ut i världen känner man att man kommit en bit i sin karriär. Men alla priser är viktiga på sitt sätt.
Att tänka positivt trots allt
All uppmärksamhet i medierna har gjort Therese till en kändis, i alla fall i vissa kretsar.
– Jag har inga problem med det. Och det är inte så att jag måste gå runt i solbrillor precis. för att det inte finns så många unga tjejer som gör det här, och så har jag verkligen vårdat det här med media och marknadsföring. Många har sagt ”åh stackars dig, vad jobbigt att vara ung tjej i affärsvärlden” men jag svarar ”det är grymt att vara det!” och ser det positiva med att jag syns mycket, och tar vara på det. Tyvärr sticker hennes framgång lite väl mycket i ögonen på vissa.
– Ja, tyvärr är det ofta så. Och det är mest kvinnor som ifrågasätter mig, vilket faktiskt känns jättejobbigt. Jag får hotbrev, mejl och telefonsamtal. Anonymiteten på nätet gör att folk skickar vad som helst, vilket jag tycker är hemskt, för det finns alltid en person bakom det där. Jag menar ju inte att sticka kniven i någon, jag säger inte att jag är bättre än någon annan, säger Therese.
I början svarade hon på de otrevliga mejlen, men raderar numera utan att läsa. Även affärsmässigt har Therese råkat ut för tråkigheter, och en av hennes värsta näsbrännor var när hon skickade varor för 200 000 kronor till en man i Norge utan att ha skrivit kontrakt. Mannen försvann plötsligt spårlöst och det slutade med att Therese fick ta ett lån för att kunna betala sina leverantörer.
– Alla sa till mig i början ”Therese, du kan inte lita på alla, affärsvärlden är hård” men trots det så gjorde jag sådana här misstag. Jag är nog fortfarande lite naiv - trots att jag pratar på mina föreläsningar om hur viktigt det är att skriva kontrakt och verkligen läsa vad det står i det... Men i dag är jag lite mer observant. Therese säger att hon inte vill bli hård och beräknande trots alla motgångar, utan vill fortsätta tro gott om andra. Det är inte många som lyckas hålla sitt tänkande så fritt från negativa tankar.
– Många säger att det är svårt i handling, men man måste börja någonstans. Upplever man ett misslyckande så får man tänka ”vad var det bästa med det här?” och ta lärdom av det. Vissa har nog lättare att tänka positivt än andra, men om man inte vill så går det inte oavsett hur mycket man får höra att man ska tänka positivt. För varje jobbig sak så har jag lärt mig lite mer, och det hjälper inte att sitta hemma och gråta. När jag var tvungen att sluta spela handboll på grund av en knäskada var det jättetungt, för det betydde så otroligt mycket för mig då. I början kunde jag inte gå på en handbollsmatch utan att tårarna rann, för jag ville så gärna spela. Men sen är det jag som måste ta tag i mig själv och gå vidare.
EU-ambassadör och författare
Therese tror att en styrka hos henne är att hon är så utåtriktad och social, och mycket av hennes kreativitet uppstår i mötet med andra människor. Hon tycker också att kreativitet handlar mycket om att vara observant och ta vara på det som händer runtomkring en – att göra något åt saker och ting i stället för att bara tänka tanken. Ibland ringer det människor till Therese som undrar om hon tycker att de ska starta eget.
– Men det är väldigt svårt att svara på. Jag tycker inte att man bara ska kasta sig ut, men om man verkligen tror på sin grej så ska man absolut inte vara rädd att satsa. På frågan om hon någon gång ångrat att hon inte började på universitetet efter gymnasiet, får jag ett tvärsäkert svar.
– Nej, det har jag inte gjort. Utbildning är ju alltid bra, men jag tror faktiskt att det hade hämmat mig. Jag visste inte allt jag behövde göra för att starta ett företag, ”jaha, ska jag skicka in papper till bolagsverket?”. Hade jag vetat allt det så hade jag kanske inte satsat. Jag visste inte ens vad en offert var, skrattar Therese. Nyligen valdes Therese av regeringen till en av tolv EU-ambassadörer för kvinnligt företag, vilket innebär att hon kommer att föreläsa i olika EU-sammanhang runtom i Europa. Hon går också en ledarskapsutbildning på IHM i Göteborg, och är i färd med att skapa ett nytt utbildningskoncept för företagare som vill expandera. Många järn i elden alltså, men det är inte helt omöjligt att hon i framtiden kommer att vilja ha ett mer vanligt jobb. – Det är nog bra på sitt sätt. Men min pojkvän bor i Barcelona så jag pendlar dit var femte vecka, och det skulle nog bli svårt att ta ledigt från ett jobb hela tiden för det. Men någon gång vill jag nog bli anställd, det är ju också en utmaning, precis som att andra kanske skulle vilja prova att driva eget. Men det skulle nog behöva vara ett jobb med ganska mycket frihet.
I slutet av förra året gav Therese ut boken ”Våga, vårda, vinn!” som hon skrivit tillsammans med journalisten Maria Otterling. I boken berättar hon sin historia och ger också många goda råd och tips för en blivande entreprenör. – Boken kom till mycket för att folk efterfrågade den. Men jag kan nog tänka mig att skriva fler, säger Therese, som inte helt oväntat har givit ut boken på eget förlag.
På väg hem efter intervjun kommer jag på mig själv med att tänka i banor om nya affärsidéer och att ”allt är möjligt”. Så för den som behöver en injektion av energi rekommenderar jag verkligen ett möte med Therese, för hon smittar minsann av sig. När vi ses för fotografering några veckor senare sätter hon själv fingret på det:
– Alla fotografer ber mig alltid att se kaxig ut. Jag förstår ju vad de menar, men det är lite synd egentligen, för jag är inte sån, jag är mest glad!
